Snart ett år sedan..
Man ska ta vara på det man har och vara mer tacksam för allt. Det är en stor grej som både jag och Robin tog med sig utav det vi var med om.
Jag brukar ofta tänka på att det kan vara någon nära mig eller min sista dag i livet hur hemskt det än låter. Men en olycka kan ske närsomhelst när man minst anar det.
Det kan få mig att stanna upp oftare och se på omgivningen och försöka tänka mer possitivt om saker och ting även fast än att det inte kanske är så lätt alla gånger..
Va rädd om det ni har och ta vara på det mer! ♥
Denguefebern nära att ta Robins liv
– Du är döende.
Nu är han hemma i Sundsvall och väntar på de sista provsvaren efter denguefebern.
För tillfället bor han och sambon Linda Källberg i hans mormor och morfars hus i Vivsta utanför Matfors. Sin egen lägenhet i Sundsvall hyrde de ut i andra hand, eftersom de skulle ge sig ut på resande fot. Nu är äventyret slut efter tio dagars kamp mot svår denguefeber i Indonesien.
– Robin fick stora kramper i magen och ögongloberna. Han väckte mig på nätterna och var helt borta, säger Linda Källberg.
Först efter flera dagars sjukdom fick Robin Mikaelsson adekvat vård på ett privat sjukhus på ön Lombok. Då hade han tagit sig från dykparadiset Gili Islands med fiskebåt, hästskjuts och till sist taxi tillsammans med Linda och deras kompis.
– Det var 40 grader varmt och jag frös som en hund. Läkaren konstaterade att jag hade ett livshotande tillstånd av dengue och behövde läggas in. Fast innan jag fick vård var jag tvungen att betala för den.
Därmed satte Robins andra stora skräck in: Han hade ingen försäkring.
– Jag tänkte att livet var slut i vilket fall som helst. Endera dör jag eller så kommer jag hem och är skyldig 1,5 miljon kronor.
Han och Linda räknade varje kostnad, för att inte stå med oanade sjukvårdsskulder när allt var över.
– Varje gång de skulle byta droppåse fick sköterskan komma med ett kvitto. Jag betalade kontant för varje möte med läkaren, varje natt i rummet och all mat de gav mig, säger Robin Mikaelsson.
Under den fjärde dagen på sjukhuset sjönk Robins trombocytvärde kraftigt. Det indikerade att han var i behov av en blodtransfusion.
– För det skulle jag behöva flygas till Singapore med en egen läkare i planet. Då hade jag varit skyldig en halv miljon direkt.
Oron för betalning ledde i sin tur till osämja mellan Robin och Linda.
– Jag var så arg för att han tänkte på pengar när det gällde livet. Sen blev vi ovänner för att han inte åt något. Det var det enda sköterskorna sa: Ät och drick, ät och drick. Men Robin kunde inte få i sig något, så jag fick tvinga honom, säger Linda Källberg.
Vätska och näring är det enda botemedlet mot denguefeber. Det finns varken vaccin eller medicin mot viruset, som sprids vi myggor. Komplikationerna som Robin råkade ut för till följd av sjukdomen är mycket ovanlig och drabbar nästan alltid inhemsk befolkning som lever under svåra förhållanden.
På tionde dagen förbättrades Robins värden. Han valde att lämna sjukhuset och resa hem med reguljärt flyg. Tillsammans med Linda återvände han tidigare i veckan. Båda var utmattade, men mycket efterlängtade av familjen som kontaktat sjukvården i Sverige.
– Jag fick hjälp på vårdcentralen i Matfors. Läkaren Ola Konradson förklarade varför jag blivit så sjuk. Han såg på proverna att jag hade haft dengue två gånger. Det visste jag inte ens om, säger Robin Mikaelsson.
Nu vill han dela med sig av sina erfarenheter till andra som står inför långresor till tropikerna:
– Se till att teckna en försäkring som täcker både sjukvård och olycksfall under hela resan. Jag hade reseförsäkring för 45 dagar, sen glömde jag helt enkelt bort att förnya den. Det är mycket bättre att göra klart allt innan man lämnar Sverige.
Fyfan alltså, måste varit så jäkla hemskt :( man ska verkligen inte ta livet för givet, man vet aldrig vad som kan hända idag eller imorgon, hemskt att tänka så men det är ju så det är :/ hm, jo..men vi kanske ska ta birsta ändå? :) haha..lite roligare med stan om det är finväder men ser inte så lovande ut ;) och hm, men vid 1 är nog ganska bra för våran del, så har albin hunnit sova lite också :P